Forst som du ser skriver jag pa en amerikansk dator utan vara sista bokstaver. Beklagar.
Change- forandring var dagens ord. Barack Obama skulle valjas. Hans nominering skedde pa en arena med 74000 deltagare istallet for det vanliga i en konventssaal. Bara detta var historiskt. Och trot om du villl - det var nastan fullsatt. Obama kom in pa den upplysta scenen kl 8. Stamningen var magisk och overvaldigande. Erik Ullenhag fran folkpartiet och jag satt tillsammans och fick sola oss ett par timmar innan huvudnumret Obamas intag kom. Talet andades som bara han har lyckats gora optimism- en kansla av nu eller aldrig. Temat var till stor del sociala forbattringar, patriotism och en varld i fred.
Tank vad mycket forvantningar som finns- hoppas han vinner. Stora grupper satter sitt hopp till honom.
Det enda som bekymrar mig ar att man under det har konventet har lagt sa mycket vikt att tala om jobb som lamnar USA och att de skall tillbaks. med andra ord protektionism istallet for frihandel. Jag skulle onska att man sag mer av nyttan i konkurrens och det som kommer av globaliseringen. Med protektionism stannar varldsekonomin . Hoppas att Obama nyanserar detta innan han svar presidenteden- och det hoppas och tror jag han far gora, men valet blir nog jamnt.
Obama kommer att under hela kampanjen tvingas bevisa sin patriotism, sin ledarformaga. Talet skulle ta dod pa farhagorna. Av jublet att doma gjorde han det, men for att det skall halla utanfor arenan kravs nog annu mer.
Tack for att du har orkat lasa dagens blogginlagg trots att prickarna saknades.
fredag 29 augusti 2008
torsdag 28 augusti 2008
Bill Clinton for president
Den här dagen har börjat med konferens om bland annat internationellt samarbete. I panelen fanns bland annat förra utrikesministern och FN-ambassadören Madeleine Albright.
Undersökningar visar att själva Irakfrågan minskar i betydelse för väljarna, men att man ändå vill att USA skall ha en roll som internationella ledare och att man skall söka allianser. Flera jag har mött vill att USA:s anseende i världen och inte minst Europa skall bli bättre. Man återkommer till detta och anklagar Bush för att ha förstört anseendet.
Rädslan för den ekonomiska krisen är också stark i väljartrupperna. Det ekonomiska läget bekymrar oss alla och drabbar även oss i Sverige trots att vi har starka statsfinanser och Regeringens jobbpolitik.
På kvällen kom vi in på konventet - en höjdare. Det var en fight att hitta en plats, men jag lyckades se hela showen.Ett antal senatorer, krigshjältar mfl. gick upp och betygade Obama sitt stöd. Det var idag som konventet formellt utsåg både president- och vicepresidentkandidat. Helt klart är att man måste övertyga väljarna om att Obama kan leda landet i krig. Hans förmåga – ja till och med som den ende- att leda landet som Commander in chief var tydlig. Konstigt vore väl annars.
MEN det starkaste stödet fick han från Bill Clinton. Vi ville aldrig sluta skrika, vifta med flaggor och applådera. Vilket erkännande- och många av oss längtade nog tillbaks till Clintonåren. Vilken retorik- han berörde nog alla i salen. Lyssna till när han ungefär säger såhär- the world can be impressed of the power of our examples more than our examples of power ( världen kan imponeras mer av exemplens makt än av maktens exempel).
Hans tal är viktigt för att vinna Hillaryväljarna och är ett av de bästa jag har hört. Så klart, han har också varit USA: s president. Hans stöd kan bli oerhört viktigt. Clinton är Clinton- mycket värme, känsla och humor.
Sedan var det Joe Bidens tur. Det var ett tufft tal och han eldade konventet i kampen att slå republikanerna. Han blir nog en bra ”slugger” när debatten hettar till. Något som är viktigt i amerikanska kampanjer är familjen. Han kunde visa upp sin stora familj med barn och barnbarn, vilket också Obama skojade om när han tackade Biden.
Frågan efter dagen är- lyckas Obama med amiraler, kaptener, krigsinvalider och andra som stöttar honom, att övertyga med sitt ledarskap. Räcker visionerna och karisman. Jag gillar honom, men patriotism är en stark framgångsfaktor. Kanske hjälper Clintons ord om att ”man sade om mig 1992 att jag var för ung och oerfaren att bli Överbefälhavare (=presidenten).” Vi vet hur det gick – det blev mer fred.
God natt och God morgon därhemma!
Undersökningar visar att själva Irakfrågan minskar i betydelse för väljarna, men att man ändå vill att USA skall ha en roll som internationella ledare och att man skall söka allianser. Flera jag har mött vill att USA:s anseende i världen och inte minst Europa skall bli bättre. Man återkommer till detta och anklagar Bush för att ha förstört anseendet.
Rädslan för den ekonomiska krisen är också stark i väljartrupperna. Det ekonomiska läget bekymrar oss alla och drabbar även oss i Sverige trots att vi har starka statsfinanser och Regeringens jobbpolitik.
På kvällen kom vi in på konventet - en höjdare. Det var en fight att hitta en plats, men jag lyckades se hela showen.Ett antal senatorer, krigshjältar mfl. gick upp och betygade Obama sitt stöd. Det var idag som konventet formellt utsåg både president- och vicepresidentkandidat. Helt klart är att man måste övertyga väljarna om att Obama kan leda landet i krig. Hans förmåga – ja till och med som den ende- att leda landet som Commander in chief var tydlig. Konstigt vore väl annars.
MEN det starkaste stödet fick han från Bill Clinton. Vi ville aldrig sluta skrika, vifta med flaggor och applådera. Vilket erkännande- och många av oss längtade nog tillbaks till Clintonåren. Vilken retorik- han berörde nog alla i salen. Lyssna till när han ungefär säger såhär- the world can be impressed of the power of our examples more than our examples of power ( världen kan imponeras mer av exemplens makt än av maktens exempel).
Hans tal är viktigt för att vinna Hillaryväljarna och är ett av de bästa jag har hört. Så klart, han har också varit USA: s president. Hans stöd kan bli oerhört viktigt. Clinton är Clinton- mycket värme, känsla och humor.
Sedan var det Joe Bidens tur. Det var ett tufft tal och han eldade konventet i kampen att slå republikanerna. Han blir nog en bra ”slugger” när debatten hettar till. Något som är viktigt i amerikanska kampanjer är familjen. Han kunde visa upp sin stora familj med barn och barnbarn, vilket också Obama skojade om när han tackade Biden.
Frågan efter dagen är- lyckas Obama med amiraler, kaptener, krigsinvalider och andra som stöttar honom, att övertyga med sitt ledarskap. Räcker visionerna och karisman. Jag gillar honom, men patriotism är en stark framgångsfaktor. Kanske hjälper Clintons ord om att ”man sade om mig 1992 att jag var för ung och oerfaren att bli Överbefälhavare (=presidenten).” Vi vet hur det gick – det blev mer fred.
God natt och God morgon därhemma!
onsdag 27 augusti 2008
Hillary i Chicago
På flygplatsen i Chicago följer Andreas och jag konventet på CNN. Vår långa resa till Demokraternas stora show och Obamas nominering är inte slut. Ingen tvekan nu måste Hillary Clinton övertyga sina delegater om att satsa på Obama.
Hon gjorde det lysande, retorik är en amerikansk mästargren. Hon berör, är kraftfull och generös. Nu skall Demokraterna enas - unity. Men den stora frågan är köper delegaterna detta? Kommer Hillary Clintons supportrar att kunna mobilisera för en tidigare konkurrent? Det återstår att se.
Ett genomgående tema är att inte fyra år med samma politik (McCain). Imorgon kl. 11 ( 19 svensk tid) har Alliansen pressfika. Och jag hoppas komma in och höra Bidens och Bill Clintons tal på kvällen.
Hon gjorde det lysande, retorik är en amerikansk mästargren. Hon berör, är kraftfull och generös. Nu skall Demokraterna enas - unity. Men den stora frågan är köper delegaterna detta? Kommer Hillary Clintons supportrar att kunna mobilisera för en tidigare konkurrent? Det återstår att se.
Ett genomgående tema är att inte fyra år med samma politik (McCain). Imorgon kl. 11 ( 19 svensk tid) har Alliansen pressfika. Och jag hoppas komma in och höra Bidens och Bill Clintons tal på kvällen.
tisdag 26 augusti 2008
Socialdemokraterna vill surfa på Obamavågen
I natt anländer vi, miljöminister Andreas Carlgren och jag, till Demokraternas konvent i Denver. Det känns viktigt att centerpartiet, som socialliberalt parti, finns med på ett ”systerpartis” stora konvent.
Jag skall under dessa dagar försöka mig på egna kommentarer om vad jag ser och känner på konventet. Egentligen är jag en riktig nörd i amerikansk politik. Jag har ändå sedan jag hejade på George Mc Govern (kommer ni ihåg honom) 1972 följt amerikansk politik. Att få möjligheten att delta på Demokraternas konvent ska bli himla kul.
Som svenskar har vi under allt för många år av socialdemokratiskt styre invaggats i tron att Demokraterna är ett socialdemokratiskt parti. Demokraterna kan nog mest jämföras med folkpartiet och centerpartiet. om man skall göra sådana kopplingar. Men egentligen kan man inte hitta någon exakt jämförelse.
Frihandelsfrågan är bland annat en sådan fråga, där demokratiska kandidater ofta använder sig av tullar för att skydda inhemsk industri. Jag förstår att socialdemokraterna däremot gärna vill rida på en ”Obamavåg”- men hur relevant är egentligen jämförelsen? Socialister har aldrig varit särskilt populära i USA. Glöm inte det när ni ser Mona Sahlin i TV från Denver.
I lördags presenterades Obamas vicepresidentskandidat - Biden. Han är nog ett klokt val med tanke på behovet av en kandidat som står för lång kongresserfarenhet och har en stark utrikespolitisk profil. Jag tänker osökt på parhästarna John F Kennedy och Lyndon B Johnson. Kennedy stod för förändring – change - och vision, Johnson stod för kontaktnätet i Kongressen och var en typisk ”doer”.
Det som har hänt är att vicepresidenten alltmer har fått en politisk roll under presidenterna Clinton och Bush jr. Det känns bra med Biden. Visst hade det känts bra även med Hillary Clinton, men då i så fall som presidentkandidat.
Nu är Obama kandidaten och det känns också väldigt bra, men han kommer att få en tuff match mot Mc Cain, som bland annat har kunnat dra nytta av att Obama och Clinton förde ett alldeles för långt ”inbördeskrig” under alla dessa primärval. Nu väntar vi på att Hillary Clinton i sitt tal får sina supportrar att stödja Barack Obama..
Jag skall under dessa dagar försöka mig på egna kommentarer om vad jag ser och känner på konventet. Egentligen är jag en riktig nörd i amerikansk politik. Jag har ändå sedan jag hejade på George Mc Govern (kommer ni ihåg honom) 1972 följt amerikansk politik. Att få möjligheten att delta på Demokraternas konvent ska bli himla kul.
Som svenskar har vi under allt för många år av socialdemokratiskt styre invaggats i tron att Demokraterna är ett socialdemokratiskt parti. Demokraterna kan nog mest jämföras med folkpartiet och centerpartiet. om man skall göra sådana kopplingar. Men egentligen kan man inte hitta någon exakt jämförelse.
Frihandelsfrågan är bland annat en sådan fråga, där demokratiska kandidater ofta använder sig av tullar för att skydda inhemsk industri. Jag förstår att socialdemokraterna däremot gärna vill rida på en ”Obamavåg”- men hur relevant är egentligen jämförelsen? Socialister har aldrig varit särskilt populära i USA. Glöm inte det när ni ser Mona Sahlin i TV från Denver.
I lördags presenterades Obamas vicepresidentskandidat - Biden. Han är nog ett klokt val med tanke på behovet av en kandidat som står för lång kongresserfarenhet och har en stark utrikespolitisk profil. Jag tänker osökt på parhästarna John F Kennedy och Lyndon B Johnson. Kennedy stod för förändring – change - och vision, Johnson stod för kontaktnätet i Kongressen och var en typisk ”doer”.
Det som har hänt är att vicepresidenten alltmer har fått en politisk roll under presidenterna Clinton och Bush jr. Det känns bra med Biden. Visst hade det känts bra även med Hillary Clinton, men då i så fall som presidentkandidat.
Nu är Obama kandidaten och det känns också väldigt bra, men han kommer att få en tuff match mot Mc Cain, som bland annat har kunnat dra nytta av att Obama och Clinton förde ett alldeles för långt ”inbördeskrig” under alla dessa primärval. Nu väntar vi på att Hillary Clinton i sitt tal får sina supportrar att stödja Barack Obama..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)