Jag hoppas att många har haft en lika skön julledighet, som jag har haft. Däremot kan man konstatera att politiskt har helgen varit fylld av sorgliga nyheter från Gaza. Vi är många som upprörs av bilder på barn som skadats och dödats avIsraels offensiv mot Hamas.
Jag är en vän av staten Israels rätt att existera. Samtidigt är jag övertygad om att palestinierna måste få en egen stat och att Israel och Palestina måste kunna leva i fred sida vid sida.
Som vän till staten Israel innebär det inte att jag okritiskt kan accceptera allt. Jag är till exempel kritisk mot bosättarpolitiken och de övergrepp, som jag kan läsa om i tidningarna. Våld föder våld. Brott mot folkrätten kan inte försvaras vem som än begår dem.Därför tror jag att attackerna på Gaza bara leder till mer terrorism. Trots att jag faktiskt förstår att Israel är trötta på Hamas raketattacker mot israeliska städer( attacker understödda av den religiösa diktaturen i Iran). Hur hade vi som Niclas Ekdal skrev :reagerat om man dagligen hade legat på Åland och beskjutit Stockholm. Låt mig då säga att detta försvarar inte brott mot folkrätten oavsett de görs av israeler eller palestinier. Däremot förklarar den kanske Israels frustration. Här är inte svart eller vitt, här är inte helgon eller djävlar.
Det är ungefär som med USA också med Israel- även om jag tycker om den demokratiska grund som dessa nationer vilar på måste jag inte tycka om den inrikespolitik eller ens utrikespolitik som man för under vissa regeringar.
Jag förstår att man upprörs över situationen. Jag har både palestinska och judiska vänner, som jag tänker på i dessa dagar.Däremotblir jag också upprörd när jag i GP läser om hur man i en demonstration i Göteborg bränt Israels flagga, som man dessutom ritat hakkors på. Att försöka kränka ett folk- judarna- som utsatts för ett av historiens och vår civilisations värsta brott- nazisternas förintelse gör mig ont. Är detnågot folk som historiskt fått känna av diskriminering och förföljelse är det detta.
Avslutningsvis må vi få se Israel och palestinier vid förhandlingsbordet för en långvarig fred- en dröm. Men vi får aldrig sluta drömma. Drömmen om fred och samexistens i Mellanöstern måste leva vidare .
Väl skrivet, Anders!
SvaraRaderaDu gör en viktig poäng när du skriver:
SvaraRadera"Det är ungefär som med USA också med Israel- även om jag tycker om den demokratiska grund som dessa nationer vilar på måste jag inte tycka om den inrikespolitik eller ens utrikespolitik som man för under vissa regeringar."
I den svenska debatten är det tyvärr en hel del som har fått för sig att Israels agerande i olika konflikter kan legitimeras pga ett demokratiskt styrelseskick.
Sen har jag en fråga till dig; du skriver att du gärna ser att israeler och palestinier vid förhandlingsbordet. Det håller jag med dig om. Innebär det att du också tycker att det är fel att väst isolerade Hamas och vägrade sätta sig vid förhandlingsbordet med dem? Eller kan du peka på några positiva konsekvenser av isoleringen?
Hej Anders!
SvaraRaderaDelar din uppfattning. Ingen konflikt kan lösas med våld. Vi måste kräva dialog och förhandling. Och vi måste våga säga ifrån att vi som bor så långt ifrån, i fred, inte skall möta människors sorg och frustration genom att ytterligare uppmana till konflikt och våld vilket handlingarna i demonstrationen i Göteborg spelar på. Skandal att media inte ifrågasätter motiven till dessa handlingar.